2019 avslöjade revisionsföretaget KPMG allvarliga brister i kommunens arbete med utredningar av behov av särskilt stöd bland eleverna. Lagstadgade utredningar utfördes inte alltid och elever gick miste om anpassningar och stöd i undervisningen. Flera av rekommendationerna i rapporten har inte verkställts, vilket kritiseras av föreningen Attention.
Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som adhd, autism, språkstörning och Tourettes syndrom. Attention arbetar med att förbättra NPF-personers förutsättningar i skolan, på arbetsmarknaden och på fritiden.
– Skolornas arbete med stödinsatser är avgörande för de här barnen. Om de inte får det stöd som behövs så är risken stor att de inte klarar skolan, säger Karolina Bjällerstedt Mickos, vice ordförande för Attention Järfälla/Upplands-Bro.
Skolorna avgör själva
Det är skolorna själva som avgör om en elevs skolsituation ska utredas och om stödinsatser behövs. Samtidigt kan NPF-diagnoser yttra sig på olika sätt hos olika personer, vilket ställer höga krav på skolans kompetens.
– Det är viktigt att skolpersonalen har god kunskap om dessa frågor. Alltför ofta går elever flera år i skolan utan att bli förstådda och få rätt stöd, fortsätter Karolina Bjällerstedt Mickos.
Lång kamp för föräldrar
För många föräldrar till barn med NPF-diagnos är det en lång kamp för att deras barn ska få det stöd som de har rätt till enligt skollagen. Enligt statistik från föräldranätverket Rätten till utbildning har många föräldrar överklagat sina ärenden ett stort antal gånger till olika instanser.
– Man anmäler till huvudmannen, skolinspektionen och diskrimineringsombudsmannen. Ändå är det bara en bråkdel av klagomål som faktiskt leder någonstans, säger Sara Burge som är styrelsesuppleant i Attention Järfälla/Upplands-Bro och forskarstuderande i logopedi.
När eleverna beviljats särskilt stöd dokumenteras insatserna i ett åtgärdsprogram. Men andelen elever med åtgärdsprogram varierar kraftigt mellan olika skolor och stadier i Järfälla, vilket Sara Burge menar visar att kommunen inte uppfyller sina åtaganden.
Tidiga stödinsatser viktigt
– I många skolor ser man att andelen elever med åtgärdsprogram ökar stort mellan årskurs 3 och 6. Vid övergången till högstadiet minskar andelen för att sedan öka igen till årskurs 9. Men då är det redan för sent, säger Sara Burge och fortsätter:
– Tidiga stödinsatser i lågstadiet lägger grunden för att man ska klara av undervisningen senare i skolgången. Barn som inte får det här stödet hamnar efter när de kommer upp i mellanstadiet.
Statistiken visar även tydliga skillnader mellan könen. Flickor med åtgärdsprogram är underrepresenterade mellan årskurs 3 och 9. En anledning till detta kan vara att symtomen hos flickor med NPF-diagnos ofta skiljer sig från pojkarnas.
– Flickor går ofta under radarn. De kan ha andra svårigheter än pojkar och även andra förväntningar på sig. Skolpersonalen behöver kunskap om det så att de kan se och stötta varje elev. Då behöver klasserna bli mindre och skolans resurser större, avslutar Karolina Bjällerstedt Mickos.