Det är svårt att värja sig mot siffror. När Järfälla placerar sig som landets tredje sämsta skolkommun vad gäller resurser till grundskolan är det inte längre fråga om en tillfällig svacka eller olyckliga omständigheter. Det är resultatet av politiska prioriteringar – år efter år.
Järfällas skolor har fler elever per lärare än nästan alla andra kommuner i Sverige. Samtidigt är betygsresultaten låga och över 30 procent av niondeklassarna lämnar grundskolan utan godkänt betyg i alla ämnen. Sambandet är välkänt och väldokumenterat: stora klasser och brist på personal leder till lägre kunskapsresultat. Ändå fortsätter majoriteten att tala om ”satsningar på skolan”, trots att satsningarna knappt täcker kostnadsökningarna.
Än mer allvarligt är det som framkommer i rapporteringen om elever i behov av särskilt stöd. Redan 2019 pekade revisionsbyrån KPMG på allvarliga brister i kommunens arbete med stödinsatser. Sex år senare vittnar både föräldrar och organisation Attention om att samma problem kvarstår. Barn går igenom stora delar av sin skoltid utan att få det stöd de har rätt till enligt lag. När åtgärdsprogram sätts in först i högstadiet har skolan redan misslyckats.
Detta är inte enskilda missöden, utan ett systemfel. Och samma mönster syns i andra delar av kommunpolitiken. I Barkarbystaden fortsätter kommunen att bygga vidare på en modell som redan lett till miljardförluster för kommunen och växande otrygghet, samtidigt som resurserna till skolan hålls nere.
Politik handlar ytterst om val. Järfälla behöver en kursändring där kunskap, tidiga insatser och långsiktigt ansvar sätts före prestigeprojekt.
Ershad Taherifard, 2:e vice ordförande utbildningsnämnden, Liberalerna Järfälla